bloggtobbe

När jag var runt sex år gammal så fick jag ett väldigt tråkigt besked som ingen sexåring ska behöva få. Jag minns inte mycket utav den dagen, jag antar att jag har förträngt den precis som allt annat tragiskt man har varit med om. Jag kommer dock ihåg att min familj fanns där och stöttade mig och sa att allt skulle bli bra igen, att det bara skulle göra ont ett tag. Det var dagen som jag fick reda på att... jag behövde glasögon...

Nuförtiden så använder folk brillor fastän att dom inte ens har synfel. Och folk som faktiskt har fel på ögonen behandlas som kungligheter, dom andra är bara posörer som önskar att dom åtminstonde kunde få vara lite närsynta eller varför inte lite skelögda.  Det har kort sagt gått och blivit lite utav en trend att se ut som jag gjorde när jag var sex. Återigen är jag ljusår före min tid. Skillnaden dock är att jag gjorde allt i min makt för att slippa behöva använda mina brillisar. Jag ljög för min lärare och sa att jag hade linser. Och när mina föräldrar frågade om de andra barnen i klassen retade mig så svarade jag bara att det inte var några problem. Sen kurade jag ihop mig, gnuggade händerna och rös av välbehag. Jag spelade ett lömskt spel och ingen förstod att det var en enda stor lögn. Jag kände mig som en gud. 

Åren gick och jag hann fylla 11 år och jag kände mig allmänt nöjd med livet. Men så en dag var det dags för kvartsamtal med föräldrar och klassföreståndare. Jag hade visserligen lärt mig vi det här laget hur man kringick eventuella frågor som berörde mina brillisar genom att alltid ha ett konkret problem att ta upp så att all samtalstid gick åt till det. Invaggad i en falsk trygghet spatserade jag tillsammans med mina föräldrar från parkeringen mot klassrummet där min lärare Eva väntade. Samtalet flöt på och jag tittade på klockan och insåg nöjt att jag hade lyckats ännu en gång. Trodde jag! Helt utan förvarning så frågar min mamma om det funkade bra med mina glasögon varpå min lärare sedan fem år tillbaka tittar på min mamma och frågar: "Har Tobias glasögon?".

Ni har ingen aning om hur mycket list det krävs för att verkställa en kupp av denna kaliber! Ni har ingen aning om hur många dagar jag gått runt med fruktansvärd huvudvärk bara för att kunna se ut som alla andra gjorde!

Därför stör jag mig något FRUKTANSVÄRT på det här...



och det här...



och det här...



Vafan! I kombination med uppkavlade chinos och dom här rutiga skjortorna som förustpås bli nästa supertrend så har ni ett ideal som ser ut, på fullaste allvar, precis såhär...



Som tur är, kära fashionlovers, så har vi ju varandra. Och jag vet att ni vet bättre. 

Tack för mig, Hej! 

Jag vet inte om det beror på det tråkiga vädret eller det där japanska risvinet som jag drack igår men de senaste dagarna har jag drömt så sjukt konstiga drömmar. Igår morse tex vaknade jag av att Josefin låg och halvgrät i sängen. Tydligen så hade jag skallat henne i sömnen. I natt drömde jag att världen hade tagits över av zombies så när jag vaknade vid 6-tiden så vågade jag inte somna om. Sen när jag till slut gjorde det så drömde jag att jag köpte en jättestor båt som skulle pumpas full med öl för att hålla sig flytande.

Nåväl. Ikväll är det äntligen dags för vinterns första fotbollsträning. Jag har alltid lite ångest inför träningarna eftersom samtliga lagkamrater är ruggigt bra på kombinera fotboll / fashion. Jag å andra sidan (konstigt nog med tanke på att jag annars är ett levande modemirakel) har lite svårt att kombinera min outfit till och från. Jag kan tex tycka att det är riktigt najs med ett par slimmade shorts men sen när man kommer till träningen så märker man att det inte alls funkar med en normalstor t-shirt till.



Kan det vara därför som ingen vill ha skjuts hem från träningen?

Vill börja med att be alla mina trogna fans så hemskt mycket om ursäkt för min långa frånvaro. Dels beror det på att jag inte har haft tillgång till min dator på ett tag, men framförallt beror det på att jag har varit närmast medvetslös sen igår.

Ni som är uppmärksamma kanske noterade en gnutta ironi innan min avskedsfest ägde rum. Jag hade inte alls höga förväntningar på mina kollegor, speciellt med tanke på att vi alla skulle jobba dagen efter. Men ack så fel jag hade! Visst ett par stycken trillade av runt midnatt men Jag, chefen och Anneli körde på tills vi alla blev nekade inträde på...ehh..."The Dubliner?".

Dessvärre hinner jag inte skriva mer just nu men from imorgon så är ni alla välkommna tillbaks in i värmen.

Fridens liljor kära kamrater!

Ikväll var en rolig kväll! Återkommer i morgon med detaljer...

"Tack till alla mina fans, det är tack vare er som jag har kommit såhär långt."


Idag skrev bloggtobbe in sig i historieböckerna som en av de största bloggarna i Sverige. Med sina 24 unika besökare har vi tillsammans skapat en blogg så stor att den slår alla andra bloggar tillsammans. Jag kunde aldrig ha gjort det här utan er, fast ni kunde iofs aldrig ha gjort det utan mig heller så det är väl inte mer än rätt att ni tackar mig också!

Tro dock inte att det är en slump att bloggen blivit så här stor. Jag har studerat de allra största och kommit fram till att 90% av alla proffsbloggar handlar om mode. Så för att nå ut till de sista 10% av Sveriges befolkning som inte läser min blogg så tänkte jag smyga in lite "fashion", som vi i branschen kallar det.


Bilden nedan visar en ganska enkel outfit som funkar bäst på sommaren, speciellt i länder med mycket tyska turister där denna outfit är tämligen vanlig. Bäst effekt får man om man pressar i solen i ca en vecka innan med en handduk över låren för att få den där schööna kontrasten mellan hud och speedo. Sen måste man ju givetvis öva in en stekig pose innan man beger sig ut på gator och torg.

Brillorna - Statoil
Speedos - Mycket suspekt grekisk butik

Jag har under dagen tänkt på lite saker som jag stör mig på:

1. Folk som uttalar whiskey "Visski".

2. Folk som uttalar youtube "Yotoob"

3. Com Hem´s sk kundservice.

4. Snorungar som kastar snöbollar på min bil.  

5. Att jag aldrig får åka med bussen till Abbonerad, den åker ju ändå förbi mitt hus ; )