God fortsättning kära blogglovers. Hoppas att ni har haft en trevlig jul och allt sånt. Ledsen att ni har fått vänta på moi så pass länge men vi bestämde oss i sista sekunden för att stanna en extra dag där nere. Jag tänkte faktiskt låna en dator på det lokala biblioteket men den var upptagen fram till nyårsdagen så det gick inte.

Jag har iaf haft en alldeles underbar jul  nere i Småland. Jag fick nämligen det stora ansvaret att sköta elden i den nya kaminen (som för övrigt INTE gick att grilla korv i). Det är ingen lek ska ni veta, om man inte håller igång elden så  blir det väldigt kallt i huset och då får man de tre systrarna Linder på sig, och det vill man inte ha.

Fick för övrigt en "Fat Buster" av Josefin, ni vet en sån där gris som nöffar varje gång man öppnar kylen så att det andre ska höra att kylen öppnas och kunna stoppa den som precis håller på att trycka i sig onytttigheter. Den funkar inte så jättebra eftersom jag oftast smyger upp på natten och äter och då sover Josefin så pass tungt att hon ändå inte hör nåt, men den är väldigt söt åtminstonde.

Sen har jag som utlovat fyndat på Sveriges största outlet. Efter tre svettiga timmar och grav klaustrofobi som ett resultat av all trängsel i diverse dvärganpassade provhytter så kunde jag stoltsera ut med ett par byxor (som inte ens var speciellt billiga) och en grå tröja (har redan en likadan men det kan vara skönt med två). Josefin drog som vanligt ut på tiden och kunde inte bestämma sig för vilka stövlar hon skulle köpa. Till slut satt större delen av familjen med huvudet mellan knäna och suckade så jag fick ta mitt ansvar och "hjälpa henne att bestämma sig". Ett knep som jag har märkt fungerer ypperligt bra då hon faktiskt tror att vi killar har förmågan att bedöma vilket av två par identiska stövlar som är snyggast. Det ska tilläggas att denna metod bör utövas enbart om din partner själv har körkort och inte behöver skjuts (5 mil på hal småländsk skogsväg) till affären dagen efter då hon insett att det andra paret var bättre.


Nu nöffar grisen i kylen, måste gå!!!

5 bra saker med den 23:e dec 2008.

1. Ingen har gjort inbrott i min bil trots att den står parkerad på Pundargatan 36 på knivsöder.
2. Jag har inte fått nån p-bot.
3. Solen skiner.
4. Om 30 min så är jag ledig ända fram till den 7:e jan och däremellan är det julafton, mellisrea och nyårsafton.
5. Jag ska äta en Subwaymacka till lunch.

Godmorgon ärade fashionlovers. Ber om ursäkt dålig uppdatering på sistonde men jag har faktiskt varit i Norge sen i torsdags och som ni vet så är det omöjligt att blogga i Norge eftersom å ä och ö inte existerar där. Skulle tex inte kunna skriva "shöönt" , och just till det här inlägget så kommer det att behövas. Jag hittade nämligen en bild på mig själv där jag är runt 6 år. Ni kommer väl ihåg att jag fick mina brillor då?



När den där bilden togs hade jag precis insett att jag aldrig skulle få ligga!

Det positiva i sammanhanget dock är att jag tror att jag har rätt till Royalties från alla som har likadana glasögon. Tror faktiskt att det är så när man så uppenbart startar en trend redan 20 år verkligen innan alla andra fattar att "AHA det är alltså coolt att se ut som en nörd" . Nåväl där har ni beviset på att det var jag som förutsåg även denna trend, vad kan jag säga förutom att fashion is my passion??

Nu ska jag gå ut och njuta av solen, sen ska jag ta ett djupt andetag och klämma mig in på Täby C och be till gud att jag hittar något till Josefin eftersom jag ännu inte gjort det. Är det någon som ska till JULA idag?

När jag åker till jobbet på morgonen så är jag alltid jättetrött. Jag vet att jag inte är ensam om det och en del av er sitter säkert och tänker "mm, jag är exakt likadan" men jag tror faktiskt inte att ni är det. Förr om åren så hade jag inga problem med att åka kommunalt vare sig det var på morgonen eller på kvällen, men nu har jag blivit den där killen som sitter längst bak i bussen och dreglar. Jag har laddat min mobil med den mest brutala hårdrock som jag känner till så att jag ska komma igång liksom, men det hjälper inte. Jag har försökt att inte stänga jackan eftersom man inte somnar lika lätt om man sitter och huttrar men det har inte heller hjälpt.

I vanliga fall så brukar det här släppa vid Danderyd eftersom jag då måste gå av bussen och gå ner till tunnelbanan. Igår gjorde det inte det. Lite lätt panikslagen satte jag mig på tunnelbanan med rädsla över att missa min hållplats. Där satt jag alltså med guppande huvud, rinnande dreggel och hårdrock på högsta volym som garanterat störde resten av vagnen och försökte förgäves hålla mig vaken. När vi kom till T-centralen började jag bli riktigt orolig eftersom det då bara är tre stationer kvar. Men, kära blogglovers, fördelen med att bo i Stockholm är att det alltid kliver på minst en pundare vid T-centralen som ska vidare till slussen, och igår var inget undantag. Djupt försjunken i mina våta (dreggel) drömmar vaknade jag av att någon skrek för fulla muggar. Tydligen så hade en knarkerino tappat sin CD-spelare mellan vagnen och plattformen och hon blev så djävla förbannad. Hon stormade in i vagnen, körde lite skön skuggboxning och betedde sig allmänt knarkigt. Folk bokstavligen flydde från den delen av vagnen som hon befann sig i och det ser ju faktiskt lite mesigt ut när 50 pers trängs på typ 20 kvadrat medans hon fick härja fritt på dom övriga 200.

Jag å andra sidan fick mitt efterlängtade uppvaknande och känner inget annat än tacksamhet. Tack!!!

För ett tag sen så var jag och miss J på Willy´s för att inhandla lite julsnask. Bland alla pepparkakor och lussebullar bestämde Josefin att hon skulle passa på att köpa årets första flaska med julmust, som sig bör när man firar 1:a advent. Hon är väldigt noga med att det ska vara rätt märke på saker. Vi köper tex nästan aldrig Ica cola, det ska vara Coca Cola, inget annat. Samma sak gäller julmusten. Jag personligen känner ingen skillnad på alla olika märken men det gör Josefin, rätt ska vara rätt!

Så när jag springer och hämtar en flaska med nåt som jag tror heter "Nygårda" utbrister hon, på fullaste allvar:
"Nej älskling, det ska vara Apotek Arne´s"

Jag har inte skrattat så mycket sen jag vet inte när, men sen insåg jag att det faktiskt står så på flaskan. Eller, det står inte Apotek Arne´s men det står fan inte Apotekarens heller som jag trodde. Det står Apotekarnes, är det norskt eller nåt.



Bara så att ni vet så kommer  jag inte kunna sova förens ni svarar...

Det är någon som har pissat ner hela hissen, igen ska jag tillägga. Ska fan installera en sån där spionkamera så jag får veta vem det är. Antingen är det nån djävla alkis som känner sig lite busig eller så är det någon som inte har koll på sin hund, jag tror och hoppas mer på det sistnämnda. Funderade ett tag på att utöka min blivande roman, "Tobbes arga hisslappar" men nog förstår folk oavsett om det står på en lapp eller inte att man gör bäst i att inte pissa inomhus.

Jag tog mitt körkort när jag var 19 år. Kort därpå så fick jag en bil av min pappa. Det var inte vilken bil som helst. Det var en folkabubbla från 1973 om jag inte minns helt fel. Den hade ingen servostyrning eller värme så på vintern fick man köra med huvudet utanför fönstret medans man väntade på att frosten skulle försvinna från rutan. I regel hann man komma till dit man skulle innan den smälte. Kommer ihåg att det var extra jobbigt på den tiden eftersom jag hade långt hår och ville ju givetvis inte paja frillan genom att ha nån töntig mössa på mig.

Trots alla sina brister så älskade jag den där bilen. Jag var en av få som hade en helt egen bil. Kanske inte den värsta modellen på marknaden men den var iaf min. Jag och mina kompisar brukade åka ut till Djursholm och hänga vid parken bland alla bratsen som hade sina Bmw´s och Jaguarer lite slarvigt parkerade vid vattnet. Dom tittade alltid på oss i smyg och tisslade å tasslade, men jag tror att dom innerst inne var lite avundsjuka. När man får allt serverat på ett silverfat genom livet så slutar det bara med att ens krav till slut blir så höga att dom blir ouppnåliga. Hur man än vänder och vrider på det så blir dessa människor aldrig lika glada som jag blev över min bubbla, inte ens om dom får en helt ny Lexus. Kom att tänka på det när jag såg det här klippet.

Jag tänkte att det kunde vara kul för alla er som inte har sett hur jag bor...eh, hur jag bor. Därför har jag tagit lite bilder med min nya telefon. Lyssna på den här låten och kliv in i en värld där fashion bor precis överallt...

När jag var runt sex år gammal så fick jag ett väldigt tråkigt besked som ingen sexåring ska behöva få. Jag minns inte mycket utav den dagen, jag antar att jag har förträngt den precis som allt annat tragiskt man har varit med om. Jag kommer dock ihåg att min familj fanns där och stöttade mig och sa att allt skulle bli bra igen, att det bara skulle göra ont ett tag. Det var dagen som jag fick reda på att... jag behövde glasögon...

Nuförtiden så använder folk brillor fastän att dom inte ens har synfel. Och folk som faktiskt har fel på ögonen behandlas som kungligheter, dom andra är bara posörer som önskar att dom åtminstonde kunde få vara lite närsynta eller varför inte lite skelögda.  Det har kort sagt gått och blivit lite utav en trend att se ut som jag gjorde när jag var sex. Återigen är jag ljusår före min tid. Skillnaden dock är att jag gjorde allt i min makt för att slippa behöva använda mina brillisar. Jag ljög för min lärare och sa att jag hade linser. Och när mina föräldrar frågade om de andra barnen i klassen retade mig så svarade jag bara att det inte var några problem. Sen kurade jag ihop mig, gnuggade händerna och rös av välbehag. Jag spelade ett lömskt spel och ingen förstod att det var en enda stor lögn. Jag kände mig som en gud. 

Åren gick och jag hann fylla 11 år och jag kände mig allmänt nöjd med livet. Men så en dag var det dags för kvartsamtal med föräldrar och klassföreståndare. Jag hade visserligen lärt mig vi det här laget hur man kringick eventuella frågor som berörde mina brillisar genom att alltid ha ett konkret problem att ta upp så att all samtalstid gick åt till det. Invaggad i en falsk trygghet spatserade jag tillsammans med mina föräldrar från parkeringen mot klassrummet där min lärare Eva väntade. Samtalet flöt på och jag tittade på klockan och insåg nöjt att jag hade lyckats ännu en gång. Trodde jag! Helt utan förvarning så frågar min mamma om det funkade bra med mina glasögon varpå min lärare sedan fem år tillbaka tittar på min mamma och frågar: "Har Tobias glasögon?".

Ni har ingen aning om hur mycket list det krävs för att verkställa en kupp av denna kaliber! Ni har ingen aning om hur många dagar jag gått runt med fruktansvärd huvudvärk bara för att kunna se ut som alla andra gjorde!

Därför stör jag mig något FRUKTANSVÄRT på det här...



och det här...



och det här...



Vafan! I kombination med uppkavlade chinos och dom här rutiga skjortorna som förustpås bli nästa supertrend så har ni ett ideal som ser ut, på fullaste allvar, precis såhär...



Som tur är, kära fashionlovers, så har vi ju varandra. Och jag vet att ni vet bättre. 

Tack för mig, Hej!